IdajennyMaria

Måste säga att jag känner mig glad, rofylld och lyckligt lottad just nu. Tror att de kommer hålla i sig.
Har länge länge tillbaka undrat när vinden skulle vända för oss. De har vart mycket upp och ner och till och från. Ibland har man inte vetat ut eller in. De har ibland kännts som att tiden stått stilla för oss av olika anledningar.

Men nu känns de som att vi hittat rätt väg. Som att vi hittat oss själva och vet hur vi ska tackla olika saker. De är tråkiga saker som händer ibland, mer för vissa och mindre för andra. Men vi har överlevt mycket jag och Fredrik och tillsammans har vi blivit starka.

På vägen tycker jag att jag själv utvecklats åt rätt håll. Jag har blivit mer ödmjuk, enligt mig själv.
Har inte alls lika stor press på mig själv längre vad gäller olika saker.
Har nog ibland kört på för att inte stanna upp och känna efter.

Jga känner mig helt enkelt som en gladar och mer rofylld människa. De gör ju inte saken sämre att vi äntligen fått flytta till vårt gemensamma hus och börja bygga på vår framtid på riktigt! ♥

Som dom flesta vet så har jag längtat och trånat efter att få ta valpar.  En kennel har varit en dröm sedan jag var en liten flicka och min pappa introducerade mig i hundvärlden med alla sina hundar och kompisar hundar och allt hundsurr. Finns de något bättre? Förutom barn då :D

Till sommaren har vi som plan att ta en kull valpar på Klara. Har letat och letat hane länge nu. Ända sedan hon kom till oss och äntligen har jag hittat rätt!

En mjuk och fin kille från Joystaffs kennel. Han har mycket motor men en bra av- och påknapp.
Han är låg och bred, precis de jag letat efter. Allt för att kompletera Klara.
Tror de här kommer bli riktigt bra då jag gillar den mer lagoma staffen, så en kombo av dom blir super!

Mer om hälsa och meriter kommer närmre!




♥         

Hur gör jag mig klok på höft- och armbågsröntgen för hundar?

Jag har alltid tyckt att man bör röntga sina hundar och de har jag argumenterat för bara för att jag inte kunnat argumentera för att inte göra de?! Okej de lät konstigt.

Men har som alltid tänkte att röntgen är en enkel och billig åtgärd för att få veta ens hunds armbågs- och höftstatus. För att man ska veta hur man ska kunna lägga upp träning bäst för hunden och även kunna veta hur man ska planera sin avel.

Sista tiden har jag funderat äldigt mycket kring detta av olika anledningar.  En anledning är att jag pratat med två av dom jag ser upp till och litar på vad gäller avel och hälsa hos staffar.

För mig hade de bästa vart om de vart krav på att röntga staffar och att dom i och med de tog fram en en vinkel för staffen/amstaffen. För som de är nu så använder fortfarande SKK en vinkel från en schäfer från 60-talet. Känns inte riktigt som att de överrens stämmer med staffens höfter och armbågar. Sen att man får höra att de finns avläsare på SKK som avläser dåligt, är slarviga och ger C-höfter till endel bara för att gör ju inte att man känner sig tryggare?! De absolut tristaste är ju att få ett dåligt resultat. Men tänk att få ett bra som inte stämmer?
Nu förstår ag ju att de är större risk att få ett dåligt som inte stämme än tvärtom.

Jag har alltid tänkt att så länge man röntgar så kan man känna sig trygg. Men egentligen, uppfödare (och privatpersoner också för den delen) röntgar sina staffar och får dom C/1 eller kanske sämre, då är de fel på röntgen-avläsningen (vilket jag kan hålla med om), alternativt en dålig avläsare på SKK osv osv, de är inte många som "kan ta" ett dåligt resultat och ska alltid hitta olika ora´saker till de dåliga resultatet och sedan röntga om alternativt pen-hippa. Får dom sedan ett bra resultata en andra gång så glöms de dåliga resultatet bort. MEN får dom ett bra resultat från första början så är allt guld och gröna skogar. Kan man verkligen lita på röntgen bara åt ett håll, de bra hållet? Varför röntgar inte alla om en andra gång trots ett bra första-gångs-resultat om alla nu känner att man inte kan lita på SKK?

Klara har nu löpt klart för snart en månad sedan och jag har haft planen att röntga henne efter jul för att hennes höfter ska ha fått gå ihop sig efter löpet. Men jag vet faktiskt inte längre. Kan jag lite på resultatet, fast de är bra?
de finns säkert dom som tror jag är snål eller vill blunda för ett eventuellt problem. Men NEJ! Pengarna har jag tänkt lägga undan ändå för att eventuellt kunna pen-hippa om jag åker söder ut. Sen att blunda för ett resulatat. De är inte riktigt jag!?

De känns lite som att många tycker att röntgar man så är de okej men avel hur som haver. De som inte kan synas på papper så som demodex, allergi, epilepsi och den mentala biten inte är lika viktigt eftersom de ändå inte syns på papper. Sen torr jag att många tycker de ÄR viktigt men att de som lätt gläms bort, inte av alla men endel.

För mig kommer, när jag ska ta valpar, de viktigaste vara -Demodex bakåt, allerig/hudproblem och epilepsi vara något jag väger tungt på. Självklart så kommer L2Hga vara de mest viktiga-clear, inget annat alternativ är bra nog för mig. höfter och armbågar ÄR viktigt för mig och jag lägger vikt på de. Men då är de frågan Röntga eller inte röntga? Lita eller inte lita på?

Svårt!!