Trots
De kan inte bara vara jag som mamma som ibland tänker, -gör jag rätt? -Är de här de bästa för mitt barn?
Loke som dom flesta vet har alltid varit väldigt lugn och trygg i sig själv. Vart lätt att ha att göra med. Ibland för lätt, om man får säga så.
Jag har alltid sagt att man får de barn man förtjänar. Man ska förtjäna att ha en bra relation med sitt barn. De är inte något som automatiskt bara finns där, inget man ska ta förgivet utan förtjäna de. Så ser jag på saken.
Men nu ett tag innan Loke fyllde 5, ungefär ½ år innan så började vi märka en större och större skillnad på Loke.
Han är blev mer och mer lättstött, mer och mer tjurig. Jag blev väldigt glad för att han äntligen började ta för sig mer.
De var inte bara jag som märkt de, även pedagogerna på dagis också. Dom tyckte -äntligen kan Loke säga ifrån. Han Har ju alltid enligt dom gjort som han velat, han har inte blivit överkörd, ingen har direkt fått "sätta sig" på honom. Bara de att han inte haft några större krav, han har som bara hängt på alla andra. Han är inte den som börjat ett gräl, sällan heller gett tillbaka utan ist blivit väldigt sårad om någon vart elak.
NU är de andra bullar. Jag märker de mer än Fredrik även om han också stött på de ;) han påstår att de är för att jag är mindre konsekvent och de kan ligga något i de. Dagis har även också märkt de. Han tar ton, visar vad han vill och blir ARG! Dom tycker de är bra. Såklart jag också och även Fredrik. Men min och Lokes relation märker jag är mer skör. Han är mer lättstött när de kommer till mig och honom, han gråter, skriker och kan säga dumma saker.
Ibland tänker jag, jag förtjänar nog de här och till en viss del är de rätt. Jag ÄR dålig på att vara konsekvent fullt ut. Då blir detta konsekvensen av de. Oftast är jag de men inte alltid och de är där de faller. Men, är resten av denna hemska period (om de nu är e period) trots? Kommer de gå över?
Kommer jag få sluta tjata, eller åtminstone tjata mindre och behöva ta strider och brottningsmatcher om att -nu måste vi klä oss och åka till dagis, -ät upp maten, -nej vi ska inte handla de, de och de.
Fredrik och Lokes relation går som på räls. Fredrik förklarar och Loke lyssnar. Fredrik har ett lugn som både jag och Loke smittas av. De är positivt! Självklart har far och son i huset också sina duster, men de går fort över.
Jag hoppas och tror att jag är världens bästa mamma för Loke. Jag resonerar bara så att jag måste välja mina strider, men har kommit fram till att man inte behöver vara mindre konsekvent för de. Ibland undrar jag om jag kan återspegla min stress i Lokes humör?! Ganska ofta stressad mamma och en 5-åring med världens trots är ingen bra kombo.
Mindre stress och mer konsekvens!
Om de är jobbigt och känslosamt med en trotsig 5-åring, hur ska de då blir en hormonstint tonåring sen?
Älskade trotsiga unge!
Loke som dom flesta vet har alltid varit väldigt lugn och trygg i sig själv. Vart lätt att ha att göra med. Ibland för lätt, om man får säga så.
Jag har alltid sagt att man får de barn man förtjänar. Man ska förtjäna att ha en bra relation med sitt barn. De är inte något som automatiskt bara finns där, inget man ska ta förgivet utan förtjäna de. Så ser jag på saken.
Men nu ett tag innan Loke fyllde 5, ungefär ½ år innan så började vi märka en större och större skillnad på Loke.
Han är blev mer och mer lättstött, mer och mer tjurig. Jag blev väldigt glad för att han äntligen började ta för sig mer.
De var inte bara jag som märkt de, även pedagogerna på dagis också. Dom tyckte -äntligen kan Loke säga ifrån. Han Har ju alltid enligt dom gjort som han velat, han har inte blivit överkörd, ingen har direkt fått "sätta sig" på honom. Bara de att han inte haft några större krav, han har som bara hängt på alla andra. Han är inte den som börjat ett gräl, sällan heller gett tillbaka utan ist blivit väldigt sårad om någon vart elak.
NU är de andra bullar. Jag märker de mer än Fredrik även om han också stött på de ;) han påstår att de är för att jag är mindre konsekvent och de kan ligga något i de. Dagis har även också märkt de. Han tar ton, visar vad han vill och blir ARG! Dom tycker de är bra. Såklart jag också och även Fredrik. Men min och Lokes relation märker jag är mer skör. Han är mer lättstött när de kommer till mig och honom, han gråter, skriker och kan säga dumma saker.
Ibland tänker jag, jag förtjänar nog de här och till en viss del är de rätt. Jag ÄR dålig på att vara konsekvent fullt ut. Då blir detta konsekvensen av de. Oftast är jag de men inte alltid och de är där de faller. Men, är resten av denna hemska period (om de nu är e period) trots? Kommer de gå över?
Kommer jag få sluta tjata, eller åtminstone tjata mindre och behöva ta strider och brottningsmatcher om att -nu måste vi klä oss och åka till dagis, -ät upp maten, -nej vi ska inte handla de, de och de.
Fredrik och Lokes relation går som på räls. Fredrik förklarar och Loke lyssnar. Fredrik har ett lugn som både jag och Loke smittas av. De är positivt! Självklart har far och son i huset också sina duster, men de går fort över.
Jag hoppas och tror att jag är världens bästa mamma för Loke. Jag resonerar bara så att jag måste välja mina strider, men har kommit fram till att man inte behöver vara mindre konsekvent för de. Ibland undrar jag om jag kan återspegla min stress i Lokes humör?! Ganska ofta stressad mamma och en 5-åring med världens trots är ingen bra kombo.
Mindre stress och mer konsekvens!
Om de är jobbigt och känslosamt med en trotsig 5-åring, hur ska de då blir en hormonstint tonåring sen?
Älskade trotsiga unge!
Kommentarer
Trackback
