Depp!

Jobbar till 22:15 idag och just idag kände jag inte för de. De var inte de jag behövde. Hade veöat ligga hemma på soffan ikväll medtända ljus och se bolibompa med Loke. Bädda ner honom och läsa en bok.
Jag hade behövt umgås med min sambo, ligga med huvudet i hans famn och bli struken i i håret. Omhändertagen helt enkelt.

Åkte till dagis med Loke vid 9,30 tiden och stannade i en timme drygt. Han var känslig imorse och jag hade märkt redan när vi vaknade att allt inte stod rätt till. Han var lättstött och gjorde ganska snabbt klart för mig att han minsann ville vara hemma idag. Men efter lite mysprat i famnen kunde vi klä oss och åka. Jag ville stanna på dagis tills jag såg att han smält lite efter sin morgontrötthet och sett att han kommit in i leken med de andra barnen. Han höll koll på mig med sina höök-ögon och gjorde klart för mig att han minsann inte skulle stanna. DÄR kom bakslaget. Nu hade han nog kommit in i de "nya" och insett att de inte är lika spännande längre utan att de är som vanligt nu fast på en ny förkskola. En förskola som inte alls enligt honom (och mig med för den delen, men de säger jag inte åt honom) är lika bra som vintergatan på börx. De svider i hjärtat. Jag vill att han förevigt ska kunna gå kvar på Pollux med Inger Kicki och Eva men verkligeheten ser annorlunda ut och de kommer förmodligen bli bra med hans nya kompisar när dom om ett drygt halvår börjar 6-års tillsammans.

Bara de att man känner sig så fruktansvärt elak som förälder. De gjorde ju inte min dag bättre!

Har iaf fått updatering från F som hämtade honom vid tre-tiden. Han hade lekt hela dagen och varit nöjd och glad. De var förmodligen ett test som säkert kommer fortskrida ett tag till, tills han känner sig helt hemma på sin nya förskola.




Kommentarer
Postat av: Catti

Åh, förstår dig.. Tror du inte att det också är så att man ju är van sin första förskola? Och att man ju hela tiden tyckt att den är helt underbar - att ingen annan kan vara lika bra typ? Det behövs nog bara lite tid.. Men jag förstår dig, man vill ju alltid ha det bästa till ens barn.



Tack för att du delar med dig av dina tankar. Håller med i vartenda ord. Men jag har aldrig varit tyst när det gäller att skriva om hur jag känner, det hjälper så otroligt mycket att få ut det. Kram till dig!

2012-01-10 @ 21:14:26
URL: http://www.catti.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0