Varning de som tycker hundar är ointressant läsning, hoppa till nästa inlägg.
De bara bubblar i mig.
Tiden bara springer iväg. De är redan i slutet på oktober och vintern är snart här på riktigt. Jag älskar ju vintern och varje dag när jag vaknar så önskar jag att jag ser ett vitt täck när jag kollar ut genom fönstret!
Vintern är så behaglig, så mysigt att vara ute, köra skoter, grilla korv, åka madrass och bygga snökojjor och fjällen på våren. Men sen så är de även så himla skönt att de är fullt tillåtet att vara inne en dag och mysa.
De är även roligare att vara ute med hunden på vintern, har alltid vart med aktiv då både med träning och promenader, brukar ju bli flera långa om dagen.
För att inte tala om Loke, shit va han längtar tills snön kommer och är här för att stanna. Åka bobb, skoter, slalom osv. Han är ett vinterbarn som sin mamma och pappa.
Nu är de snart en månad sen lilla Klara hämtades hem till oss och hon formar sig väl efter våran lilla familj. Hon är en riktig liten gosegris som gillar att ligga på ens mage och sova.
Humör har hon fått en stor dos av, men de visste vi ju. Hon var ju vildast och mest bestämd i kullen.
Hon är inte den som backar om hon har gjort fel och man tar tag i henne, ne hon ger sig inte. Men tur att matte och husse är tjurigare än henne och kommit på vad som biter på henne. Jag tycker de är kul med lite motstånd.
Dolly var enormt mycket till motstånd också när hon var valp men inte alls på samma sätt. Hon var mycket mer vek (de är hon fortfarande) men då var hon ett jäkla pain in the ass ist, bet sönder saker, bullfnatt 20 ggr om dagen I SOFFAN, ja ni fattar, hon hade bara allmänt damp. Hon var skitjobbig! ;) Men jag höll ut och tränade och tränade och nu är hon för mig, perfekt!
Medans Klara är mer lugn, inte liiiika mycket motor men då är hon inte precis lika vek ist, hon har med andra ord en bra -av och -på knapp. Motstånd på rätt sätt gör mig inget. Hon har t.ex. hunnit morra åt oss allihopa redan. Men då fick hon veta att hon levde, och de tog på henne ;) Klara är kort och gott en hel del mycket kaxigare än Dollan, and i like it!
Dolly då, hon har tagit detta med bravur!!! De tog henne drygt två veckor innan hon kunde börja säga ifrån till Klara, när hon försökte ta hennes ben, när hon ligger och sover och vill vara ifred osv. Men tydligen inte nog mycket, för Klara leker då gladeligen på lite till fast syster visar tänderna åt henne.
Ingen av dom vaktar sin mat för den andra, än så länge iaf, dom sover med varandra och leker med varandra dagarna i ända. Hur kunde jag tro att Dolly skulle tycka de var jobbigt med en till hund?
Jag försöker att fördela träningen jämt åt dom. Gå med dom tillsammans, samtidigt som jag vill få egentid med dom också, särskillt Klara då jag behöver jobba på kontakten mellan mig och henne en hel del, för när Dolly är med, då är de bara hon som gäller för Klara. Tur hon är väluppfostrad och inte springer fram till andra hundar osv. Klickern är med på varje promenad. Den har verkligen blivit min bästa vän.
Ringträning har vi börjat med lite lätt här hemma jag och Klara, stå sitter nog rätt så bra, fast hon står inte snyggt, än. Man ser hur nöjd Dolly när hon får sitta på håll och kolla på oss då, att slippa hålla på med sånt tjaffs tänker hon nog.
Att ha två hundar är precis som jag föreställt mig- så jäkla roligt! De är så många som sagt till mig, två är inte som att ha en, de är sååå mycket jobbigare och malt på om en massa negativa saker. Men då säger jag, tur vi är olika då, för jag tycker de är skitkul. Ska jag vara ärlig så är de lättare än jag trodde, än så länge. Men jag hade nog som vanligt, för säkerhetsskull ställt in mig på de värsta. Och de bästa av allt är att MIN Fredrik faktiskt är rätt så positiv, men då vet jag ju att han gör allt för mig också.
Nu ser jag bara framför mig -oss, min lilla familj i ett fint litet hus. Där ska jag få mina första valpar! :)
Tiden bara springer iväg. De är redan i slutet på oktober och vintern är snart här på riktigt. Jag älskar ju vintern och varje dag när jag vaknar så önskar jag att jag ser ett vitt täck när jag kollar ut genom fönstret!
Vintern är så behaglig, så mysigt att vara ute, köra skoter, grilla korv, åka madrass och bygga snökojjor och fjällen på våren. Men sen så är de även så himla skönt att de är fullt tillåtet att vara inne en dag och mysa.
De är även roligare att vara ute med hunden på vintern, har alltid vart med aktiv då både med träning och promenader, brukar ju bli flera långa om dagen.
För att inte tala om Loke, shit va han längtar tills snön kommer och är här för att stanna. Åka bobb, skoter, slalom osv. Han är ett vinterbarn som sin mamma och pappa.
Nu är de snart en månad sen lilla Klara hämtades hem till oss och hon formar sig väl efter våran lilla familj. Hon är en riktig liten gosegris som gillar att ligga på ens mage och sova.
Humör har hon fått en stor dos av, men de visste vi ju. Hon var ju vildast och mest bestämd i kullen.
Hon är inte den som backar om hon har gjort fel och man tar tag i henne, ne hon ger sig inte. Men tur att matte och husse är tjurigare än henne och kommit på vad som biter på henne. Jag tycker de är kul med lite motstånd.
Dolly var enormt mycket till motstånd också när hon var valp men inte alls på samma sätt. Hon var mycket mer vek (de är hon fortfarande) men då var hon ett jäkla pain in the ass ist, bet sönder saker, bullfnatt 20 ggr om dagen I SOFFAN, ja ni fattar, hon hade bara allmänt damp. Hon var skitjobbig! ;) Men jag höll ut och tränade och tränade och nu är hon för mig, perfekt!
Medans Klara är mer lugn, inte liiiika mycket motor men då är hon inte precis lika vek ist, hon har med andra ord en bra -av och -på knapp. Motstånd på rätt sätt gör mig inget. Hon har t.ex. hunnit morra åt oss allihopa redan. Men då fick hon veta att hon levde, och de tog på henne ;) Klara är kort och gott en hel del mycket kaxigare än Dollan, and i like it!
Dolly då, hon har tagit detta med bravur!!! De tog henne drygt två veckor innan hon kunde börja säga ifrån till Klara, när hon försökte ta hennes ben, när hon ligger och sover och vill vara ifred osv. Men tydligen inte nog mycket, för Klara leker då gladeligen på lite till fast syster visar tänderna åt henne.
Ingen av dom vaktar sin mat för den andra, än så länge iaf, dom sover med varandra och leker med varandra dagarna i ända. Hur kunde jag tro att Dolly skulle tycka de var jobbigt med en till hund?
Jag försöker att fördela träningen jämt åt dom. Gå med dom tillsammans, samtidigt som jag vill få egentid med dom också, särskillt Klara då jag behöver jobba på kontakten mellan mig och henne en hel del, för när Dolly är med, då är de bara hon som gäller för Klara. Tur hon är väluppfostrad och inte springer fram till andra hundar osv. Klickern är med på varje promenad. Den har verkligen blivit min bästa vän.
Ringträning har vi börjat med lite lätt här hemma jag och Klara, stå sitter nog rätt så bra, fast hon står inte snyggt, än. Man ser hur nöjd Dolly när hon får sitta på håll och kolla på oss då, att slippa hålla på med sånt tjaffs tänker hon nog.
Att ha två hundar är precis som jag föreställt mig- så jäkla roligt! De är så många som sagt till mig, två är inte som att ha en, de är sååå mycket jobbigare och malt på om en massa negativa saker. Men då säger jag, tur vi är olika då, för jag tycker de är skitkul. Ska jag vara ärlig så är de lättare än jag trodde, än så länge. Men jag hade nog som vanligt, för säkerhetsskull ställt in mig på de värsta. Och de bästa av allt är att MIN Fredrik faktiskt är rätt så positiv, men då vet jag ju att han gör allt för mig också.
Nu ser jag bara framför mig -oss, min lilla familj i ett fint litet hus. Där ska jag få mina första valpar! :)
